Hej och hå
Hej! Det var ett tag sen sist.
Har precis avnjutit en sushimiddag i min ensamhet. Hängde i skolan i 10 timmar idag, och typ så har det varit senaste tiden. Inte så extremt, men mycket att göra. Jag skyller på det när det gäller bloggtorkan. Den här veckan är det radio one-o-one som gäller. Ut på stan och banda intervjuer, och redigering i skolan. Inte så jättespännande, men roligare än vad det låter. Radio kanske är nåt ändå?
Förra veckan var jag på en rättegång i Solna. Meningen var att vi skulle gå på valfritt mål och koka ihop ett referat. Rättegången jag hamnade på handlade kort om en 47årig man som hade kört bil utan körkort. 5 gånger. Han hade också blivit åtalad och dömd till fängelse två gånger sen februari för samma sak. En lite rolig parantes är att killen körde bill till tingsrätten.
Grejen som jag fastnade för är att den här stackaren alltså redan är dömd till fängelse, 2+3 månader. Han har gått och väntat på att få avtjäna sitt straff sen februari, alltså nästan ett helt år. När man är dömd till fängelse så får man inga bidrag (socialbidrag och liknande). Han är fast i droger, både amfetamin och hash. Han bor i en husvagn, hans förra brann upp i sommras med alla hans saker i. Han förlorade sitt jobb som nätverkstekniker när IT-bubblan sprack och så här har det varit sen dess. Förstå vilket jävla öde.
Många tänker nog att han är en jävla knarkare som inte kan följa lagen, men jag greps verkligen av honom på nåt sätt. Han berättade att han bara ville avtjäna sitt straff så att han kunde gå vidare med livet. Han vill bli fri från drogerna med samhällets hjälp och börja jobba igen, och personalian visar att han slog sig fri från amfetaminmissbruk på 90-talet efter hjälp från samhället. Det som jag tycker är så snett är att en person som VILL reda upp sitt liv inte kan det för att det inte finns resurser eller vilja från samhällets sida att hjälpa honom. Det är ett lysande exempel på hur dåligt Sverige fungerar. Det är precis på grund av sånt här som jag vill bli journalist.
Nåja, jag gled iväg lite där, men jag känner att jag måste få det ur mig. Nu väntar jul, celebert besök från Hong Kong och praktik på Bohuslänningen i Uddevalla i januari!
carpe diem,
Henke
Har precis avnjutit en sushimiddag i min ensamhet. Hängde i skolan i 10 timmar idag, och typ så har det varit senaste tiden. Inte så extremt, men mycket att göra. Jag skyller på det när det gäller bloggtorkan. Den här veckan är det radio one-o-one som gäller. Ut på stan och banda intervjuer, och redigering i skolan. Inte så jättespännande, men roligare än vad det låter. Radio kanske är nåt ändå?
Förra veckan var jag på en rättegång i Solna. Meningen var att vi skulle gå på valfritt mål och koka ihop ett referat. Rättegången jag hamnade på handlade kort om en 47årig man som hade kört bil utan körkort. 5 gånger. Han hade också blivit åtalad och dömd till fängelse två gånger sen februari för samma sak. En lite rolig parantes är att killen körde bill till tingsrätten.
Grejen som jag fastnade för är att den här stackaren alltså redan är dömd till fängelse, 2+3 månader. Han har gått och väntat på att få avtjäna sitt straff sen februari, alltså nästan ett helt år. När man är dömd till fängelse så får man inga bidrag (socialbidrag och liknande). Han är fast i droger, både amfetamin och hash. Han bor i en husvagn, hans förra brann upp i sommras med alla hans saker i. Han förlorade sitt jobb som nätverkstekniker när IT-bubblan sprack och så här har det varit sen dess. Förstå vilket jävla öde.
Många tänker nog att han är en jävla knarkare som inte kan följa lagen, men jag greps verkligen av honom på nåt sätt. Han berättade att han bara ville avtjäna sitt straff så att han kunde gå vidare med livet. Han vill bli fri från drogerna med samhällets hjälp och börja jobba igen, och personalian visar att han slog sig fri från amfetaminmissbruk på 90-talet efter hjälp från samhället. Det som jag tycker är så snett är att en person som VILL reda upp sitt liv inte kan det för att det inte finns resurser eller vilja från samhällets sida att hjälpa honom. Det är ett lysande exempel på hur dåligt Sverige fungerar. Det är precis på grund av sånt här som jag vill bli journalist.
Nåja, jag gled iväg lite där, men jag känner att jag måste få det ur mig. Nu väntar jul, celebert besök från Hong Kong och praktik på Bohuslänningen i Uddevalla i januari!
carpe diem,
Henke