loranga

Högskoleval snart. Ett ord. ÅNGEST. Shit vad jag inte vill ta tag i det. Men jag måste. Måste börja plugga i höst. Går det ett år till så kommer jag växa fast i Arlakläderna. For life.

Anywho, jag skulle försöka få tag på en syokonsulent, eftersom syon på Thorildsplan sög klubba och jag inte ens går där längre så tänkte jag att dom kanske har en på arbetsförmedlingen. Jag slog upp nummret, väntade tills dom hade öppnat och ringde och fick nummret på nån nisse som tydligen var studievägledare. Jag ringer upp honom, förklarar min situation och frågar om det finns nån möjlighet att träffas för att få lite hjälp. Han frågar om jag har någon handläggare på ams. Jag säger att jag inte är arbetslös. Han säger att jag måste skaffa en handläggare, prata med henne och bestämma möte med honom den vägen. Jag frågar om vi inte bara kan bestämma nåt nu direkt istället. Han säger att nej det går inte, det är inte så det funkar.
JÄVLA BYROKRATISAMHÄLLE. Så jävla typiskt Sverige. Dessutom så vet man att hela den processen kommer ta en månad minst och många värdefulla dagstimmar (I need to sleep!) och när jag väl får hjälp är det försent att söka. Hursomhelst så snackade vi lite om det på jobbet idag och man kan tydligen vända sej direkt till nån högskola istället, typ Stockholms universitet, förhoppningsvis går det bättre.

Så, tack, nu känns det lite bättre.
puss